Jag känner att det är dags för en liten reflektion av livet som avdankad skidskytt och spirande cyklist.
Jag har känt mig mer sliten i kroppen, trots mindre antal träningstimmar än normalt. Jag har varit tvungen att ta det lugnare än vad jag hade trott, men tror att jag snart ska kunna vara uppe på högre träningsdoser. För att klara av att köra bra på långa linjelopp så måste det in många mil.
Jag har inte känt något behov av att plocka fram bössan.
I morgon är det dags för ännu ett tempolopp i Jämtlandsserien. Jag har inte varit pigg i benen under veckan som har varit, men hoppas ändå att timmarna i sadeln ska ha gjort lite nytta sen förra loppet för två veckor sedan.
Det kommer internationellt motstånd i form av Klyktattaren Wieselblad, en riktig temporaket.
1 kommentar:
Åh, så snäll du är, David, men raketbränslet är inte riktigt vad det har varit. ;-)
Skicka en kommentar