Höghöjdsfika

Solnedgång från passo Furcia

Eftersom fiket i grannbyn var stängt höll Herr Nilsson gaspedalen i ett järngrepp och stannade inte bussen förrän det började gå utför igen. Då var vi på toppen av Passo Furcia. Väl framme tog vi oss in på ett café och intog en cappucino med tillhörande kakbit. Som vanligt här nere i Mellaneuropa såg kakan mycket bättre ut än vad den smakade. På caféet förundrades vi av hur pistmaskinsförarna kom in och tog en öl och en liten hutt innan de drog iväg för att preppa backarna.

I morgon är det tävlingsdags igen, sprint.