Omvända roller

Jag har följt Helena till flygbussen och kysst farväl.

För fyra år sedan så var det tvärt om. Då var det Helena som vinkade av mig när jag åkte till Turin.

George & jag

Jag flög nästan med samma plan till Östersund som George Clooney igår. TV stod och väntade med kameran i högsta hugg när vi gick in i ankomstterminalen, men det var ett falskt tips. Han dök upp med planet som kom 3 timmar senare.

I söndags hann jag med ett besök i Toblach där jag träffade Saskia Santer. Hon tränade med Wolfgang när hon var aktiv, och var med oss svenskar på läger. Det var kul att se hur hennes liv har utvecklats.

Nu är jag hemma och ska passa på att krama på min käresta i några dagar innan hon drar över Atlanten.

Det råder tydligen Clooney-feber i stan. Bild: Wikipedia

Middag

Ja, med bra skytte hade det blivit ett ok lopp. Nu sköt jag tre bom i stå, så något bra skytte blev det inte. Jag saknar totalt självförtroende i ståskyttet. Ligg är hur bra som helst, men stå vill sig bara inte.

Under fredagen fick jag ännu ett migränanfall, och dessutom hortons, så med farten i spåret var jag nöjd.

Snart är det mat och jag får väl trösta mig med en 6-rätters middag i brist på bra resultat.

Hopp om livet

I dag fanns det faktiskt lite kraft i kroppen. Nu var inte knoppen riktigt med, och efter de två sista serierna där jag sköt 2-2 så gav jag upp. Det syns ganska tydligt på tiderna, men det är ändå så att jag känner mig peppad inför lördagens sprint. Med ett bra skytte och ben som idag kan det bli riktigt fint.

Hmm, vilka ska jag välja.

Skidtest

Jag visste inte att jag har så många par skidor! Idag testade jag tio par, bara i den slipen som vi tror kommer gå bäst i morgon. I normala fall sköter Johan, vallachefen, och hans underhuggare det mesta av testningen, men vi är här med en mindre ledarstab än vanligt, så nu är det lite eget ansvar som gäller.

Efter träningen hände det som ofta händer när jag är uppe på hög höjd, jag fick migrän. Detta innebar att eftermiddagen tillbringades i sängen. Nu känner jag mig seg, men av erfarenhet vet jag att morgondagen kommer kännas bättre.

Jag går ut som nr 55 på distansen i morgon. Första start 14.15.

Gala & depression

Nu är det officiellt, det blir inget OS för mig. Det var ett väntat beslut, men inte desto mindre deprimerande.

Det känns helt tomt och meningslöst. Jag har haft OS som ett mål i bakhuvudet i fyra år, och det sista året är det OS som har varit moroten vid all träning. Nu finns det ett hål i mitt liv på en och en halv månad som skulle ha varit fyllt med förberedelser och tävlingar. Vad ska jag göra då egentligen?

Jag befinner mig i Antholz i Italien nu och ska försöka samla ihop lite krafter till en helgs tävlande. Efter det kommer jag åka hem till Östersund, och tänker ta en liten time-out.

Jag gläds med Helenas framgångar på Idrottsgalan igår, och jag är stolt som en tupp. Vi såg på sändningen via en hackig live-streaming, och jag jublade när Helena fick sina priser.

Tjejer på topp

Ett stort grattis till tjejlaget som tog Sveriges första seger någonsin i en stafett. Det var riktigt starkt!

Själv så gjorde jag ännu en dålig sprint. Jag sköt 1-1 och farten i spåret räckte till en 58:e plats. Det känns otroligt frustrerande.

Kaffe på termos

Ted tar bilden. Vi andra hugger in på knäckemackor.

CJ försökte få lite fason på sittplatserna.

Den här snyggingen ville inte ha kaffe.

Efter ett lätt träningspass på en timme där jag jobbade på att få ett bra flyt i skyttet bar det i väg på en liten utflykt. Vi fick med oss det sista dagsljuset och en fin utsikt över Ruhpolding.

Snart startar Helena i sitt sprintlopp och jag känner mig helt lugn. Tidigare var jag alltid nervös när hon körde sina tävlingar, men hon ger ju inte konkurrenterna en chans längre, så det är bara att njuta av showen.

Tillbaka i Västvärlden!

Efter en tur med bil som tog sju timmar är vi nu på plats i Ruhpolding. Det brukar ta fem timmar, men autobahn är inte snabbt i snöfall. Vi stannade som vanligt för lunch på Audi-fabriken i Ingolstadt. Riktigt bra mat och snygga bilar.

På torsdag kör vi grabbar sprint här i Ruhpolding. Det är sista chansen att göra något bra inför OS-uttagningen, så nu lägger jag all energi där och lämnar föregående vecka utan kommentar.

Det känns skönt att vara tillbaka "hemma" i Ruhpolding. Här bor vi grabbar i ett hus och lagar våran egen mat. Det är skönt att bo på hotell, men efter en vecka är det gôtt att göra saker själv igen.

Jag chattade precis med en kompis och börjar redan bli nervös inför bröllopet till sommaren. Han hade precis rotat fram en massa pinsamheter. Ujejuj!

Mot östra Tyskland

Normalt sett brukar jag dra ut på packningen så länge det bara går, men idag så lyckades jag ta mig i kragen. Detta har resulterat i en massa tid som jag inte riktigt vet vad jag ska fylla med. Det lutar åt att jag ska följa de svenske på touren i Prag.

I förmiddags körde jag den sista "riktiga" träningen innan världscupen drar igång med stafett i Oberhof på torsdag. Jag körde ett två timmars pass med åtta en minuts intervaller in mot skjutning. Det var riktigt blåsigt och jag skruvade 12 knäpp på dioptern för att hamna mitt i prick. Ett knäpp gör 3 mm framme på tavlan. På onsdag kommer jag bara träna lite lätt och känna på banor och skjutvall.

Eftersom internet är en bristvara i Tyskland så kommer säkert uppdateringen vara sparsam under veckan.

Nya tider, gamla sidor!

Vi har fått lite problem med den nya sidan, så jag kommer fortsätta blogga här en stund till.

Nyårsafton firades in med god mat och trevligt sällskap.

Idag har jag vilodag, och förmiddagen har tillbringats med den senaste boken av Dan Brown. Den börjar verkligen ta fart nu.

Om några timmar så drar årets Tour de Ski igång i Tyska Oberhof och jag ser fram emot det med spänning. Jag tycker "Touren" är den bästa idéen som Internationella Skidförbundet har haft på länge. Det säger i och för sig inte så mycket...

Gott nytt år!

2009 börjar lida mot sitt slut och det är dags att summera året.

Vad var bra, och vad var sämre?

Idrottsligt så var naturligtvis VM i Korea höjdpunkten. Jag fick tillsammans med mixlaget äntligen en medalj med mig hem.

Att Helena ville gifta sig med mig var årets höjdpunkt alla kategorier.

Jag fyllde 30 i januari och festen tillsammans med mina vänner var helt underbar.

När jag funderar så kommer jag bara att tänka på bra saker. Visst, säsongstarten nu i december var långt från vad jag hade räknat med, men det är ju en petitess i det stora hela. Jag har otroligt mycket att vara glad och tacksam över. Det är viktigt att tänka på det ibland när det känns tungt. Vilket bra liv!

Jag hoppas och tror att när 2010 ska sammanfattas så kommer jag ha massa nya härliga minnen.