Cykelbrännan börjar bli fin

Atlantvattnet var härligt efter dagens cykeltur, säkert 20 grader varmt och med sköna vågor att kasta sig i.

Gran Canaria är det bästa stället jag har varit på cykelläger. Sjukt långa och fina stigningar, trevliga människor, fantastiska tapasluncher i bergsbyarna och dessutom har vädret varit helt suveränt. Om jag ska hitta nått att klaga på, så ska det vara att vissa vägar har lite dålig asfalt.

Nu är det inte många dagar kvar till dess att elden tänds i Vancouver.

Det känns fortfarande konstigt att inte vara där, och jag saknar naturligtvis Helena, men jag saknar även laget. Dom långa och ibland extremt djupa, ibland extremt sjuka och ibland extremt roliga samtalen på kvällarna med grabbarna. Det ser jag fram emot att ta upp igen i mars. Jag saknar även nervositeten inför ett mästerskap, den där anspänningen som man nästa kan ta på och förhoppningarna.